Resumé Lidingöloppet

Detta lopp är det mest fantastiska loppet jag någonsin sprungit ! Jag rekommenderar denna upplevelse till ALLA !

Jag har sprungit 30km-loppet 3 år i rad och har innan dess  även testat på 10km-loppet och sedan finns det även 15km-lopp. Så det finns något som passar alla så att man få uppleva denna fantastiska bana med vackra utsikter och underbart underlag. ANMÄL ER TILL NÄSTA ÅR REDAN NU!! Ni kommer inte ångra er och ni kan få hjälp med träningsprogram av mig 😉 Klicka in på ”Personlig Träning” för att läsa mer om träningsprogram.

10711231_10152592270497326_976154385_n

Lite töntigt men sant, jag sparar alla nummerlappar och skriver datum och tiderna på. Här är alla 3 nummerlappar från 30km-loppen: 2012: 3:09:31, 2013: 2:56:42, 2014: 3:02:13

2012 – mitt första Lidingölopp

Då visste jag nog inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag ville ta mig i mål på under 4 h till en början. Sen efter ett tag in i loppet kände jag att 3.30h nog inte är omöjligt. Så jag körde på med min taktik att gå i alla uppförsbackar och slappna av och springa på i nedförsbackarna. Detta resulterade i att jag kom i mål på 3:09, vilket kändes fantastiskt. Träningen inför detta lopp var inte såå seriöst och jag hade som längst sprungit 16 km 1 gång. Så jag var väldigt stolt att ändå kunna genomföra loppet.

Ett av de roligaste  träningspassen jag minns 2012 inför Lidingöloppet: Bestiga berg och springa en slinga på hög höjd i Österrike, Bregenz , under sommaren med mamma och pappa

 

IMG_0680

IMG_0681i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013- mitt mål: under 3h

Shit vad nervös jag var innan detta lopp. Jag hade tränat seriöst efter ett program inför Lidingöloppet och försökt lägga in flera långpass än förra året. Detta lopp började väldigt bra och jag sprang första milen på 52 min. Sen var det bara att kötta på. Jag höll fortfarande kvar vid min taktik att gå i ALLA (och då menar jag verkligen alla ) uppförsbackar och springa på i nedförsbackarna. Men fy vad kroppen började göra ont efter ca. 22 km. Baksida lår och vader var båda nära kramp i varje steg, vilket gjorde det jäkligt tufft att springa och inte välja att gå sista 7 km. Var tvungen att stanna flera gånger för att sträcka ut vaderna mot ett träd och blev glad varje gång en uppförsbacke kom för då kunde jag gå. Men min envishet gav sig inte och lyckades öka ändå sista 3 km och kom in på 2.56.42. SÅ lycklig och trött samtidigt vet jag inte om jag varit någon gång. HELA kroppen var helt slut. Men det var värt allt att uppleva den känslan att faktiskt orka ta i under ett sådant långt lopp och klara sitt mål ! WOW!!

 

Ett träningspass jag minns  2013: I USA, Carmel , där Henke och jag sprang intervaller och körde fys på stranden (tycker för övrigt oftast att det roligaste träningarna under ett år är på semestern, när man får träna i ny miljö och få inspiration av stället man är på just då)

IMG_0855

10707877_10152592593322326_1342018581_n

Lidingöloppet 2013: 

10721359_10152592593317326_4522617_n

Lagom trött på upploppet

IMG_3091

Lidingöloppet 2014 – mitt mål: att njuta och ta mig mål

Jag började springa i löparklubben redan i januari 2014 och mitt mål var väldigt klart redan då. Att springa Lidingöloppet på under 2.50h. Ett högt satt mål men inget är omöjligt! Så faktiskt hela detta året när jag har sprungit alla dessa jobbiga intervallpass så har jag sett målgången på Lidingöloppet framför mig och försökt känns den känslan jag fick där. Det har fått mig att orka ta i lite extra och gjort att jag detta år faktiskt blivit mycket snabbare. Har gått från att springa milen på 55-57 till 51-53 minuter, vilket ändå är bra med tanke på att jag tränar för längre lopp än så.  Mycket detta tack vare Uppsala Löparklubb där vi har haft 3 träningar i veckan, blandat med intervaller och långpass. Riktigt kul att träna i grupp. Jag har legat i mitten av gruppen tempomässigt, vilket varit perfekt för mig för att då har jag vågat ta i lite mer på träningar och hänga på de som springer lite fortare. Lika häftigt varje gång jag klarade hänga på.

Sedan blev sommarens träning inte som jag hade planerat, jag tränade mycket men inte tillräckligt för att uppnå mitt mål, men det var jag medveten om. Jag valde att göra andra saker som jag absolut inte ångrar. Sedan blev det även lite skada 2 veckor innan loppet, ryggskott som även resulterade i smärta i höger höft. Kunde inte springa alls på en hel vecka innan loppet, vilket ändrade min inställning totalt. Jag VILL klara springa hela loppet och ta mig i mål utan smärta. Jag VILL njuta av loppet. Och så blev det. Fint väder och hann träffa vänner innan som också skulle springa. Kände inte av höften något under loppet, kanske lite tack vare att inte känna efter och adrenalinet. Första kilometern gick på 8.30 pga kö och mycket gång, men inte ens det kunde göra mig stressad tack vare inställningen. Jag sprang nästan hela loppet (utom några uppförsbackar) och kunde öka hela tiden. Sista kilometern var bland mina snabbaste kilometrar, vilket var en häftig känsla och ett tydligt tecken på att min kropp klarar av min envishet. Bra grundträning ger helt klart resultat. Jag kom in på 3.02 och var mer än nöjd, dessutom var jag inte helt slut utan oförskämt pigg i hela kroppen. Lycka spred sig i kroppen och jag kunde ärligt säga att jag njöt alla 30 km av loppet, vilket låter osannolikt och kanske irriterande för vissa. Men det är sant. Jag hade heller ingen krampkänsla och lyckades springa i många uppförsbackar.

IMG_6417

Glad och taggad innan

IMG_6405

Piggare och starkare på upploppet i år

 

 

 

IMG_6411

Bästa stöttningen och langningen under loppet av mamma och pappa – GULD värda

 

Ett roligt träningspass jag minns i år: Yogapass med familjen i trädgården

IMG_4898

Yogan är något jag fastnat för mer och mer i år

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du vara med i diskussionen?
Lämna gärna ett ord!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *