Bilder från Kiganjo Primary

Dagens fält

 

Kiganjo Primary

 

 

Match

 

Internetet är inte riktigt med såhär på morgonen och bilderna laddas inte upp.. Kommer fler under dagen eller en annan dag 🙂

/ Hanna

Drömstart

Vi fick verkligen en superbra start på första veckan av Pandox Training Course. Både Lisette och jag var lite småpirriga och nervösa inför dagen och starten och hade förberett både presentation träning och upplägg för dagen.

Vid MSG-office, där vi möts varje morgon inna vi åker iväg till de olika skolorna, så mötte vi 2 deltagare från förra året som var laddade för ny kurs. Ett bra tag var det endast 3 deltagare uppskrivna på listan och vi kände lite att det var ganska lagom start för oss. Av erfarenhet vet vi att dag 2 kommer flera tillkomma då de flesta lärarna frågor om tillstånd för att delta i kursen på måndagen och får de lov så kommer de dag 2. Lite annorlunda system från Sverige, där man ofta vet och bokar upp sig på en kurs långt i förväg. Innan vi åkte iväg hann det droppa in en 10 st deltagare , varav 4 kvinnor och endast 2 från förra året. Riktigt roligt och lite pirrigt på väg till Kiganjo Primary School.

Väl där droppade det in ännu fler och det var runt 15 deltagare när vi satte igång. Dock fanns det ingen elektricitet på skolan så vi kunde inte visa vår presentation… Så vi fick tänka om och köra utan den. Isaac hade även lyckats skrapa ihop fler bollar än vi hade tänkt oss så väl på plats på planen så styrde vi om träningen som endast fick behålla ordinarie uppvärmning. Deltagare fortsatte droppa in under träningen med barnen.

Vi fick träna 30-35 barn som gick blandat i 5-7 på Kiganjo Primary School och de allra flesta hade aldrig spelat handboll. Dessutom hade skolan missförstått när vi skulle komma, de trodde vi skulle komma förra måndagen och stod och väntade på oss. Detta resulterade i att tjejerna inte hade något ombyte med sig och fick köra i deras uniformer som är klänningar. En helt fantastisk nybörjargrupp som var nyfikna och intresserade av handboll. I slutet av träningen såg det ut som att alla hade spelat handboll ett tag, häftigt med en utveckling på 1,5 timmes träning. Man såg att de verkligen hade riktigt roligt och sög åt sig all kunskap de kunde få. Även deltagarna gjorde riktigt bra ifrån sig, var delaktiga som coacher och intresserade. Speciellt en kille som bombade Lisette med frågor så att hon inte hann svara på ena frågan innan han ställde den nästa, haha..

Sedan åkte vi en snabbis tillbaka till hotellet för lunch. Tillbaka på Kiganjo Primary School för eftermiddagsträning med deltagarna så hade listan med deltagare fyllts på och de var 21 stycken. Detta är helt klart rekord för dag 1 på denna kurs. Av dessa 21 stycken är väldigt många nybörjare, men många har hållit på med andra sporter, framförallt fotboll och volleyboll. Detta gör det hela väldigt roligt, för efter denna vecka kommer det finnas massa nya handbollstränare i Nyeri som kan träna barnen på sina skolor.

Eftermiddagen började därav med genomgång av regler, linjer och grunderna i handboll igen. Därefter fick tränarna testa på samma träning som barnen fick göra på förmiddagen. De hade minst lika roligt som barnen på vår uppvärmningslek ( ni kommer kunna se filmer på detta på min insta: Momatzo ).

På kvällen blev det pyssel med listan jag fått av Hillary ( läraren på Murnigato) för att skriva ned alla storlekar på uniformer och skor till 18 stycken barn 🙂 Jag har även lärt känna en kvinna som jobbar på uniformsbutiken , vilket underlättar att kontakta och förbereda dem att jag kommer med en lista till deras affär idag och som gärna ska vara färdigpackad nästa vecka.

Middag med hela gänget och 2 samarbetspartners till House of Human Rights och sen försöka somna med alla reflektioner och tankar från dagen som snurrar i huvudet. Tog nog drygt 1,5 timme igår också trots att kropp och huvud är helt slut efter en hel dag på fältet i torr hetta.

Älskar detta jobb och liv här, jag går helt in i en bubbla där det bara finns det som är just här och nu. Vilket känns annorlunda men så jäkla underbart ! Alla andra problem eller tankar blir helt oviktiga och hamnar långt borta.

Bilder kommer i nästa inlägg 🙂

Ha en fin tisdag

 

/ Hanna

 

Finbesök

Väl framme på hotellet i Nyeri så kom Winnie och Merci och hälsade på. Winnie är flickan jag träffade och fastnade för / klickade med första året jag var här. Genom henne har lärt känna hela hennes familj bestående av en storebror, storasyster (Merci som var med idag) , hennes mamma och även hennes moster och kusin. Förra året var jag hemma hos dem på middag , vilket var helt fantastiskt samtidigt som jag fick en tankeställare om vad som är viktigt i livet då deras hem inte var mycket mer än ett plåtskjul. I år kommer jag troligtvis även få träffa pappan i familjen för första gången. Han är iväg 3 av 4 veckor i månaden och jobbar för att tjäna pengar till familjen här i Nyeri. Denna vecka är han här och jag hoppas vi hinner träffas.

 

 

/ Hanna

Framme i Kenya, Nyeri

Fredagen var lång och efter inskickad studieplan och packade väskor så blev det en mysig middag med mamma och Henke på Vapiano. Efter det fick jag hjälp av dem att räkna, räkna om och dela upp insamlade pengar jag hade växlat till Kenyanska shilling och därefter äran att meddela Hillary som är läraren på Muringato Primary School hur mycket hjälp skolans elever kommer kunna få. Hillary är en fantastiskt fin och ödmjuk lärare. Han svarade väldigt typiskt kenyanskt enligt min erfarenhet på mitt meddelande: ”waao that is great my prayers answered what a great Lord we serve”.

Jag tycker detta både är fint och väldigt annorlunda från mitt eget tänk. Många av de kenyaner jag har mött är väldigt troende och tror att om Gud vill så kommer han hjälpa dem. Hillary som tänker att det var Gud som ville och gjorde så att hans skola kommer kunna få så pass mycket hjälp. Medan jag har tänkt igenom och försökt förmedla hur vi tillsammans kan hjälpa elever på denna skola och är så oerhört tacksam till varandra en av er som bidragit.

Detta tankesätt har jag lagt märke till är vanligt hos många kenyaner och jag tror kan hindra dem från att tänka att ”JAG” kan förändra eller skapa min egen lycka eller förändra mitt liv om jag så vill. Utan att tanken mer är att om Gud vill så kommer en förändring ske. Väldigt svårt att förstå ibland tycker jag, samtidigt som jag fascineras över deras starka tro och på något sätt förstår att detta gör att många vill fortsätta leva och överlever varje dag fast att de lever i hemska förhållanden och knappt har några förutsättningar.

Vissa av deras tankar när det gäller Gud, tro och tacksamhet är ganska roliga också, t.ex. att Winnies (mitt ”Fadderbarn”) mamma är oerhört tacksam att just min mamma födde mig och sedan tackar hon Gud att Winnie och jag har mötts, vilket lett till att hennes familj har fått hjälp. Tankar som inte jag skulle tänka, men är väldigt fina på något sätt då allt positivt som händer i deras liv uppmärksammas med en tacksamhet som jag själv försöker anamma mer i mitt liv och framförallt min vardag. Livet blir så mycket härliga genom att se det positiva och verkligen vara hjärtligt tacksam för det man har och det som händer. Det beundrar jag dem för.

Nu åter till resan.. Väckarklockan ställdes på 03.00 lördag morgon och min fina snälla mamma skjutsade mig till Arlanda. Efter en 2 timmars flygning till Amsterdam där jag mötte upp Carin och Therese så fortsatte vi vår resa till Nairobi med en flygning som var ca. 1 timme försenad och tog 8 timmar totalt. Allt gick väldigt smidigt och när jag inte sov så hann jag med en del PM-skrivande.

Väl igenom tullen med allt bagage så väntade vår skjuts från flygplats till hotell på oss. Framme på hotellet mötte vi äntligen upp Lisette som spenderat dagen i Nairobi med sin dotter som går ett år på svenska skolan i Nairobi. Med 2 timmars tidsskillnad före svensk tid hamnade vi i säng vid 01.

Idag efter frukosten så blev det ett dop i bassängen i lånad bikini (då jag glömde min …) och lite sol innan Julius kom och plockade upp oss.

Varje gång jag åker denna väg från Nairobi till Nyeri blir jag lika fascinerad av detta land och denna värld. Den är så olik från hemma bara på denna sträcka hinner man se otroligt många människor, djur och situationer som skiljer sig så enormt ifrån Sverige

Morgonens bad

 

Car-wash på vägen mellan Nairobi och Nyeri

 

/ Hanna

På Arlanda

Hej på er alla !

Nu bär det av mot Kenya. Jag vill  tacka er ALLA som bidragit till min lilla insamling som privatperson till en fattig skola, Muringato Primary School,  som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Tack vare familj, kollegor, vänner och vänners vänner har jag lyckats samla in 13.000 kr ! STORT TACK! Känns helt fantastiskt att ha möjligheten genom alla er tillsammans kunna hjälpa elever på denna skola 🙂

Har just meddelat läraren att vi tillsammans kommer kunna sponsra en elev med fortsatt skolgång efter 9:an och hela 18 uniformer till elever på skolan. En skoluniform till en elev ger eleven möjlighet att fortsätta skolgång då uniformen är obligatorisk att använda varje dag i deras skola. Ny uniform och nya skor innebär otroligt mycket mer än vad man kan tänka sig för dessa barn.

STORT TACK, jag är rörd !

Detta är Muringato Primary School.

 

 

/ H